Textredigering

I road irritation skrev jag ett twitterinlägg:

 

Det kan tyckas orimligt: i hur många konfigurationer kan tre meningar egentligen sättas? Men det var något i stycket som inte kändes rätt. Det förmedlade inte känslan jag ville åt. Så jag fortsatte kasta runt dem, ändra dem aningens aningens.Stycket ifråga såg ut såhär:

”Hon gäspade vid frukostbordet. Sömnen hade varit orolig, och stora finnar hade blommat ut på kinderna. Det pirrade under skinnet så att hon inte kunde sitta still, hon malde varje tugga om och om innan hon kunde svälja, alltmedan ljuden från gatan trängde igenom porten.”

Jag valde att gå rakt på sak eftersom informationen egentligen inte är så viktig. Detta äger rum precis innan en scen som jag byggt upp mot under tre kapitel, och därför tänker jag att läsaren vill komma framåt snabbt. Men som sagt, något kändes fel. Meningarna är ungefär lika långa, vilket gör språket tråkigt, och det direkta gör att vi inte känner med Märta (min huvudperson). Efter tre dagar var jag tvungen att inse: det här går inte, jag måste skriva om drastiskt. Så med de här sakerna i åtanke, att jag vill komma närmare Märta, och ha ett mer böljande språk, skrev jag såhär:

””Snälla sluta.”

Märta såg upp från sin frukostsmörgås. Klemens röst var hög, irriterad.

”Du låter som ett ånglok”, klagade han.

Hennes fot trummade mot stolsbenet och hon insåg att han hade rätt. Hon drog upp benet i stolen och sträckte sig efter tekannan. Hon hade redan druckit tre koppar, men maten växte i munnen på henne, gick inte att svälja.”

Kanske inte perfekt, men mycket bättre. Min slutsats: ibland behöver rakhet offras för känsla.

Annonser

En ny sonett

Rymdöknen

Det finns en plats där vi har ensamrätt

Ett vakuum utan växtlighet och prål

Det finns ju bara vi på denna slätt

Om slätt beskriver rymdens ökenhål

 

Vi rotar oss och växer även här

Med rymddräktsarmar slingrar vi oss in

Från yttre krets betraktar vi vår sfär

när rymdraketen blir vårt yttre skinn.

 

Vår framgång har med möda tagit ton

Med vetenskap och forskning har vi byggt

så rymdfärder är möjligt – nästan tryggt

 

En öken är en plats där inget gror

Och kommer regnen alls så är de få

Just därför borde rymden kallas så